Bra början, dåligt slut

Igår var en väldigt blandad dag. Dagen började bra. Det var fin vänder, valparna var ute ganska mycket. Vi hade trevligt besök. Valparna sov ute en gång, det såg dom ut att gilla. Vi hade satt upp några filtar så att valparna fick skugga. Men det är lite som att ha småbarn: Är det för varmt för dom? Är det för kallt för dom? Blåser det för mycket på dom? Blir det svalt för dom som sover på gräset?

Valparna är väldigt användbara och nyttiga, man kan t.ex. ha dom som mossrivare också.

Det är inte ok att ta skor. Men det ser ut som jag och valparna inte tycker samma sak. Jag behöver nog prata mer med valparna om detta.

Den blicken tycker jag säjer: Det var inte jag. Men man ska inte låt sig luras av en gullig valpblick. Har dom inte redan gjort ett bus kommer dom strax att göra ett.

Men tyvärr fick dagen igår ett väldigt tråkigt slut. På kvällen ringde dottern Linda och sa att hon hade blivit hundbiten. Tyvärr var hon ganska illa biten och behövde till sjukhus. Hennes sambo Ola jobbade så jag skjutsade Linda till sjukhuset. Där blev vi kvar hela natten, vi kom hem först klockan 5 i morse. Det var ganska lång väntetid och sedan skulle Lindas skador sys och hon skulle även ha antibiotika intravenöst. Linda blev biten helt oprovocerat, det som man ibland läser om i kvällstidningarna: Stor hund bet en okänd person svårt. Linda gick på trottoaren och möter en kvinna med en stor hund, precis när dom ska passera varandra anfaller hunden Linda. Hon blir biten i bröstet och ganska mycket i ena armen, hunden biter och river även sönder hennes kläder. Jag blir så ledsen och upprörd av flera olika anledningar. Vilken fruktansvärt onödig olycka. När hunden hade bitat Linda plockar kvinnan fram en munkorg och sätter på hunden. Varför hade hon med sig en munkorg?

Nu ska jag ge valparna mat och gosa med dom. När man håller på med dom blir man glad. Och jag behöver få lite glada tankar nu.